jennypunktcom

fria andningsvägar
äntligen
jag har längtat efter det här inlägget
hör och häpna, jag har EN sak kvar i skolan att göra nu!!
EN!! obegripligt skönt

jag vet inte om jag blir lite schizofren när jag är stressad
eller om mina känslor far iväg på andra ställen än där dom ska vara
jag har inte riktigt koll på vars jag har mig själv just då,
när allting var som att ha en 10-kilos tegelsten på vardera axel varje dag
kändes sådär
stötte bort viktiga delar av mig själv
som jag iof kunde ta till mig igen när tegelstenarna succesivt minskade i vikt
när jag kunde tänka klart för första gången på väldigt länge

älskling hur kunde jag ens tro att jag skulle klara mig utan dig? <3