jennypunktcom

Snacka om att man kan hitta på saker att göra bara för att slippa plugga
Städa, sitta vid datorn, se tv, gå på promenad, laga mat, prata i telefon, gå på stan
Tamejtusiken allt. Och om man väljer att städa istället för att plugga så säger det väl allt om hur jävligt det kan vara med plugg. Inatt drömde jag mardrömmar om min lärare, det säger också en hel del, bland annat vad jag tycker om henne. Inte för att jag är rädd för henne, men omtyckt skulle jag inte kalla henne iallafall. Jag vred och vände väl på hat och rädsla på något lustigt vis. Hur som helst, jag var så jäkla rädd att jag vaknade av att mitt hjärta bultade så fruktansvärt hårt och att jag lät och kved väldigt oroligt. Men så kröp jag så nära Markus jag bara kunde och i samband med att han strök mitt hår minskade hjärtfrekvensen och jag kunde lugnt somna om.
När jag vaknade insåg jag hur absurt det hela var.


Igår kväll hade jag och Markus myskväll, käkade på waldorf och sen gick vi på bio. Alltså, så rolig kille som satt bredvid mig haha. Ni vet, vi människor fungerar ju ganska lika i biosalongen som på bussen, vi vill helst inte sitta bredvid en okänd människa, dom kan ju bitas eller liknande. Men så kommer killen som har plats bredvid mig och innan han slår sig ner hälsar han vänligt "Hej, hej!". Shit bakpotatis, en helt främmande människa som hälsar! Jag blev lika glad som chockad! Dessutom hade vi samma humor och skrattade åt samma saker under filmen, värsta gemenskapen jag kände med killen! Okej, han hade glasögon och var lite töntig, men sånna är oftast på samma nivå som mig, inte konstigt att jag kände gemenskap... Efter en stunds tjuvlyssnande fick jag en förklaring till varför en helt främmande människa hälsade. Dialekten. Den var långt ifrån Luleådialekten och efter jag konstaterat det så var hälsningen inte lika oförutsägbar som innan. Självklart var det inte en Lulebo, hur kunde jag ens tro det från allra första början? Nej, sådant gör vi ju inte här i Luleå.
Det var iallafall väldigt trevligt, tack älskling för en mysig kväll. Du är underbar :)

Nä nu ska jag avsluta, sitter och lyssnar på när pappa predikar om både de ena å de andra, ganska intressant faktiskt, han har sina åsikter och jag har mina, och vi är  väldigt sällan överens, vilket innebär att vi disskuterar mycket, ibland kan vi kontrollera oss, ibland inte. Oftast kommer vi fram till och konstaterar att vi iallafall kan vara överens om att vi inte är överens.

självklart finns det anledning

självklart finns det argument

men självklart blundar jag

jag tog mig en liten titt på det idag

och så insåg jag att jag har varit

blind

mycket blind

det är så likt mig

inget dumt jag gör

förvånar mig längre

ibland finns där bara en kropp

och farliga beslut

men inte så mycket mer

däremot när jag kikade idag

dök det upp något mer

förståelse bland annat

jag kom på att kanske

måste jag försöka förstå

och kanske måste jag göra det

innan det är för sent

innan jag får ångra mig

och jag kan berätta och försöka skylla på

att jag hade vaknat 04:10 på morgonen,

05:10 morgonen innan,

jobbat dryga åtta timmar, sen direkt farit på kalas,

nog slut i huvudet, och efter det hem och plugga

hela kvällen

jag var inte kapabel till att diskutera saker och ting

just då

och det kan jag säga,

det var inte roligt

för jag är nog dålig på att prata om sånt

i normalt tillstånd

vi är ganska duktiga på att ha stora förväntningar på nyår
för stora
vi är duktiga på att överskatta och sen lika duktiga på att bråka
skrika på varandra, gråta och sakta bryta ner kvällen i små
förstörda bitar
nåja, riktigt så illa var det inte för mig
men för vissa andra
det jag vill säga är att nyår är grymt överskattat
även om jag hade kul större delen av kvällen :)
och sofia min kurd fyllde 18 på tolvslaget, bara en sån sak
höjer ju kvällen och gör den tio ggr mer festlig -Grattis igen!


jag brukar undra om jag vänder på saker och ting
skulle det vara lika okej då?
jävligt tveksamt
en del saker vill jag inte ens tänka på att vända
för det förstår jag inte hur man kan se som okej
men tacksam över att det verkar fungera så ändå

alltihop är grymt skumt egentligen
men gräsligt underbart, ruskigt rätt
och äckligt jävla bra
nästan så bra att jag har svårt att hantera det
jag suger på att befinna mig i och klara av alldeles för perfekta stunder
men med dig faller sig det mesta naturligt
ibland händer det att jag blir blyg och borrar ner mig i kudden
ler när du inte ser
spricker av minsta lilla
avlider avnjuter avkastar avreagerar
av
en beröring som inte känns
som inte ens är en beröring
av just den
lämnar jag er för en stund
och du är lika omedveten
som jag är upprymd
det behövs så lite
men det förstår inte du
Jag älskar dig