jennypunktcom

ibland kan jag vara så slut i huvudet att jag försvinner någon annanstans
i ett par minuter kan jag omedvetet hamna på en plats hundra mil bort
jag kan svara på något jag inte har en aning om vad det ens handlar om
jag kan glömma vart jag lagt mobilen för tre sekunder sen
ibland är det så illa att jag håller den i handen samtidigt som jag förbrilt springer runt
och letar den som om jag inte vore fullt frisk
och jag häver ur mig ord som jag inte visste att jag kunde betona så hårt
jag kan också vara så tom i bollen att jag frågar "du kan äta pastan, va?" när
en av dom 60 pers jag ska servera ensam frågar om vi har något vegetariskt.
"om det inte är kött i den så, ha-ha.."  svarar hon (jag kände mig lika dumförklarad som tom)
snacka om att vara hunda mil bort
minst


jag tror det bor någon annan person i mig ibland
någon som har svårt att kontrollera vissa situationer
och som bildar inte så vackra ord som får gå ut över andra

jag är så trött på att vara en vandrande berg-och-dalbana
äckligt trött på det